och två steg bakåt......så har det känns nu en längre tid. Tänkte inte skriva nåt förrän jag hade något positivt att meddela....men till er som ringer och inte får något svar vill jag bara säga, JAG LEVER!! men fy fasen vilken månad detta har varit .Var till Uppsala i onsdags och sedan dess kör jag med både hängslen och livrem, alltså både med ström och pump. Hur det går?  Vet inte....    igår var det en av mina värsta dagar, idag är jag fortfarande på benen trots att halva dan har gått. Den som lever får se........... och överlever jag detta så lär jag bli bra gammal. Stackars er, ungar..

Kramar Pia

Nä just det,,,,,,,,,,,,,,,,inte ropa hej förrän man är över bäcken.Och över den här bäcken känns det som det är tusenmilakliv.Kan det verkligen vara normalt att ha denna krypande, svidande, brännande smärta i kroppen. Det kommer varje dag och sitter i flera timmar varje gång "det blir bättre" upprepade doktorn som ett mantra varje dag när jag var på sjukhuset. Nu har det gått 2,5 vecka och jag är inte ett skvatt bättre.

Mr P ,,,, vad gör du med mig,,, tänker du ta livet av mig? Jag bara undrar.......

Kram till alla er som bryr er

en ganska uppgiven Pia

Det verkar som om Mr P har bestämt sig för att jäklas lite extra  med mig nu när operationen närmar sig. I natt släppte han in miljontals myror i min kropp...det brände, hettade, kröp och hade sig i flera timmar. Och att sova med myrornas krig i kroppen, det är inte lätt ska jag säga. På dagarna knäpper han på ON-knappen ena stunden för att en halv timme senare trycka på OFF. Det blir kaos i både hjärnan och kroppen och slutar med att jag lägger mig på soffan och tycker synd om mig själv. Jag som tänkte göra massor av saker innan dagen D. Men .....men det mesta står nog kvar tills jag kommer hem. Nej, nu ska jag inte störa er längre, ha det så skönt på söndagsförmiddagen. Jag ska försöka hinna ut före Mr P....försöker han hindra mig från att kratta ska jag stampa ner honom i en lövhög!

Kramar Pia

 

Idag har Anette och jag bakat bullar! Ska jag vara riktigt ärlig så var det Anette som bakade, jag penslade och duttade lite med pärlsockret. Tänk vad smidigt och snabbt det gick för A att baka 130 fina och jättegoda bullar, för mig hade det nog tagit hela dan. Jag måste ju räkna med att avbryta och ägna lite tid åt Mr P också, ligga på soffan och gulla med honom mitt upp i bullbaket. Den karln har ingen skam i kroppen och han har inte koll på när han ska hålla sig undan.

Men om drygt 2 veckor då smäller det,då är det bäst att du gömmer dig i hjärnans mörkaste vrå Mr P. Och håll i dig hårt., ifall det blir korsdrag sedan doktorn varit framme med borren.Då vet man aldrig var du kan hamna....

Kramar till bästa sonhustrun och till hela min stora familj som ställer upp för mig i vått och torrt.

Älskar er

Pia

Ja det är inte så allvarligt som det låter, hon har lämnat oss för ett vikariat i storstan. Hon ska jobba på en nyhetbyrå, göra TV sidor/ bilagor till dags- och kvällstidningar. Hur roligt låter det på en skala, när man kan skriva om syföreningsauktioner och traktorpulling i Ljusdalsposten? Nää jag bara skojar, det är klart att hon ska testa på storstadspulsen,jag är bara självisk. Vem ska nu skjutsa mig, duka fram frukost, plocka i/ur diskmaskinen, dammsuga mm, mm. Jag kommer att sakna min lilla skrutta jättemycket, tur att hon får bo hos sin storasyster som kan hålla lite koll på henne. När jag får träffa henne nästa gång? om 5 dar, hon kommer hem till helgen....! Det gäller att klippa av navelsträngen en liten bit i taget, ha,ha

 

Kramar PIa

Jag har inget lyckonummer och har aldrig haft något. Vet inte om jag tror på sånt.............men kanske det vore dags. Mitt nya operationsdatum är den 13:e maj 2013. så 13 är kanske mitt lyckonummer....Eller kanske 55 är bättre, S-Å fyller nämligen 55 år samma dag som jag opereras.

Skit samma föresten, allt ska gå bra med eller utan lyckonummer. Huvudsaken är att doktorn gör sitt livs nummer och inte slinter med borren.

Ha det/Pia

Dagen D (som i Deep Brain Stimulation) närmar sig med stormsteg. Om 10 dar ligger jag på operationsbordet -hugaligen!! Kommer jag att bli den första som sliter mig loss och rymmer fältet tro? Nervös är jag ska ni veta och värre lär det bli. När jag var ung var det modernt med sjalett (och näbbstövlar) och det hade jag. Och jag tyckte säkert att det var snyggt, annars hade jag väl inte haft det. Häromdan provade jag alla sjaletter jag har och jag såg för dj----g ut i alla. Jag kanske tar en av SÅ:s reklammössor och trycker ner över flinten, så kan jag samtidigt göra lite PR för världens bästa byggfirma..hi, hi!! Näbbstövlarna hoppar jag, nån måtta får det vara.

Nu ska jag dricka kaffe på altan med bästaste 35- åringen - Matilda. I morgon vänder hon åter till storstan- snyft!

 

Kramar Pia

Det är ju faktiskt bara den 19:e/Pia

Nu är det precis 15 år sedan Mr P dök upp i mitt liv. Ja han hade väl svansat runt mig tidigare också, men det var först då han presenterade sig på riktigt. Jag mitt nöt trodde att om jag ignorerade honom så skulle han inte ställa till så stort besvär för mig. Men ack så fel jag hade! Åtskilliga är dom gånger jag har trott att jag fått honom på fall, men icke! Innan jag har hunnit tänkt tanken: SKÖNT, ÄNTLIGEN.......så har han varit tillbaka.

Men nu har jag kommit på det..nu har jag lösningen: ELEKTRISK STRÖM!! Inte ens den mest passionerade älskaren kan väl palla att få el. ström genom kroppen. Aldrig har väl uttrycket "STICK OCH BRINN" passat bättre.

 

Från det ena till det andra så verkar KUNG BORE vara lika envis som Mr P denna vinter, snön vräker ner.Vackert javisst! Men det är faktiskt 20 mars och inte 20 december.

 

Kör försiktigt i halkan och Mr P vi syns på Ackis den 15 april.

Kram Pia

Mer än fyra månader sen jag bloggade...vad har jag gjort alla dessa dagar? Ingenting känns det som. Jag har ingen vilja, ingen ork, inget jävlaranamma. Tillbringar hela kvällarna i tv-soffan. Överrörligheten och stelheten avlöser varandra dagarna i ända. Myrorna invaderar min kropp och som det värker sen... och inte mår jag riktigt bra annars heller. Nu kanske ni förstår varför jag inte har skrivit på länge. För vem tusan vill läsa något dylikt... ja ingen! Vill man höra om elände kan man titta på TV nyheterna.

 

Nu ska jag däremot berätta något roligt (roligt och roligt), om exakt en månad,15 april ska jag göra min DBS operation. Och det ska gå bra, det har jag bestämt. Det är lika bra du börjar att packa Mr P, du är uppsagd! Om en månad åker du ut, med buller och brak om det skulle behövas. Ska jag vara ärlig så gruvar jag mig en hel del till själva ingreppet. En scen spelas upp i skallen på mig hela tiden: Jag springer i korridoren med fladdrande skjorta och "järnkronan" nertryckt över min nyrakade skalle. Efter mig springer doktorn med borren i högsta hugg. Måste fnissa lite vid tanken, skulle nog se jäkligt kul ut.

 

Känner mig av någon anledning mycket gladare nu än för en stund sen. Är nog inte så dumt att skriva av sig ibland. Nu ska jag fika med Britta, minstingen som fyller 24 nästa gång.... Herre min je vad tiden går. Kram Pia

Barbro, Birgitta, Ewa, KIcki, Helena, Maria, Karin; här har vi namnen på mina älskade systrar. Igårkväll efterskottsfirade (fyllde 60 i aug) de mig. Alla var med utom Birgitta, ett barnbarn som behöger sin farmor är skäl nog att inte närvara. Ewa hade fixat en superdupergod trerättersmiddag och jag fick jättefina silversmycken och blommor. Inte ens Mr.P (han hade som vanligt inte fattat att han inte var bjuden) kunde lägga sordin på stämningen, vi skrattade så vi skrek. Att jag gav Helena en rak höger mitt i fejan, skyller jag också på Mr.P, han bestämmer över mina rörelser. Hoppas du inte har "blåöga" idag Helena.

Bamsekramar till er alla sju från Pia

Mr P nu tycker jag att du skall dra´

jag vill inte släpa på dig varje da´.

Om du visste vad jag skulle bli gla´,

om du mig inte längre ville ha.

Kan vi inte komma överens om du och ja´,

att vårt förhållande är över från och med ida´.

Du kan väl "dit pepparn växer" dra´,

själv sätter jag mig på en sten och skrattar ha, ha, ha.

Igår ringde jag och tackade ja till operation. "Ja ni får borra hål i skallbenet ( 2 hål) och ni får stoppa ner grejer i hjärnan på mig" Man måste väl vara sjuk i huvudet för att gå med på en sån sak frivilligt?? Ja just ja, jag är ju sjuk i huvudet haha! Mitt "ja" leder inte självklart till operation utan det ska göras en utredning först, om jag är lämplig för operation.Och det lär ju dröja ett tag innan den utredningen blir gjord, så man vet ju aldrig , jag kanske hinner ändra mig innan det bli dax. Nu försöker jag hitta så mycket som möjligt på nätet om såna som opererats och som säger "det är skillnad som natt och dag, det är det bästa jag har gjort".Dom som inte är lika nöjda med sina operationer orkar kanske inte ens vara ute på nätet, men just nu låtsas jag att dom inte existerar. Jag måste tro på det här nu....BASTA!!

Tack för att ni tar er tid att läsa.

Kram Pia

 

Vad är nu detta kanske någon undrar!? Jo det är min pumpinställning just nu (kl. 13.25 16/10 -12). Ni skulle bara veta hur många gånger jag ändrat denna inställning under de 3,5 år jag haft pumpen. Ibland på läkares eller sköterskas uppmaning men oftast på eget bevåg. Varje gång tänker jag: så här ska nog inställningen vara, nu blir det nog bra. Och ibland blir det jättebra - 1/2 DAG!!! Det som funkar skapligt en dag kanske inte alls funkar nästa dag, trots att jag gör samma saker, äter samma mat etc. Det enda man kan vara säker på när det gäller den här sjukdomen är att Mr P är ständigt närvarande, ibland lite i skymundan men oftast i främsta ledet.Men skam den som ger sig - MEJ SKA HAN INTE BESEGRA!!

Kramar Pia

 Nu är det dags att ta in dom sista pelargonerna (av drygt 50) inför vintern. I år har dom varit större och vackrare än någonsin och inte en enda ny har jag köpt. Men utan S-Å som har burit ut dom till garaget och skvättat på dom lite vatten en par gånger under vintern och Anette som drog det största lasset under omplanteringen hade det väl inte blivit någonting. Vill minnas att under den där tiden var Mr P extra mycket på. Tänk om man kunde göra med honom som med pelargonerna, stoppa undan och glömma bort några månader.

Men nu ska jag inte gnälla, solen skiner och det är hur vackert som helst ute. Ha en bra helg, på måndag ska det bli snö!

Kram Pia

Jag menade nyårsafton! /Kram

Har en låda där jag lägger udda strumpor. Nu höll den på att svämma över så jag tyckte det var läge att gå igenom den. Hittade faktiskt några som hörde ihop, men ganska många åkte i soporna. Men i ärlighetens namn så la jag tillbaka en hel hög i lådan, dom kan ju faktiskt dyka upp. Förut så lagade jag strumporna också. (Varför känns det så skämmigt att erkänna det.?...) Pyttesmå hål snörper jag ihop nu också. ("tror du jag är gjord av pengar"), skulle mamma säga. 

Men att sy är inte det lättaste när man är två som vill hålla i nålen, jag drar åt ett håll och Mr P åt det andra. Att sy i en knapp är ett helt företag. Man får göra som betjänten på julafton - ta sats och hoppas att man prickar rätt.

Ha en bra söndagseftermiddag.

 

Kram Pia

Flera stycken (åtminstone 2) har bett mig att börja blogga igen. Efter att ha hållet er på halster ett år tänkte jag prova igen Men det är inte säkert att det blir mer än dessa rader, min hjärna känns nämligen så trög och seg numer. Om det beror på att Mr P  brer ut sig mer och mer i skallen på mig eller det faktum att jag har passerat de sextio det ska jag låta vara osagt.

Att fylla 60 och få en dröm uppfylld: att få åka på Mallis med  barn och barnbarn (totalt 13 st) det var fantastiskt kul. Det som var mindre kul var att komma hem och titta på alla bilder som ungarna tagit . Jag ser ut som en skadeskjuten kråka !!! För att inte säja alla rynkor !! Fy f-n säger jag bara. Så ungar, knäpp gärna kort men inte på mig.

Gud vad jag gnäller, det kanske är ett friskhetstecken ändå att vilja vara fin. Vad tycker ni?

Det får vara allt för denna gång. V i kanske hörs igen.

Kram