Uppsala t.o.r
Har varit till Uppsala på halvårskoll.
Hämtades 5.30 (igår) av taxi. Resan till Hudiksvall gick via Bergsjö och Kitte där en farbror plockades upp. Sen buss till U-Sala, framme 10.45 PUST! Fick dela rum med en jättegullig kvinna (75 år). Hon hade ramlat hemma, vilket hade resulterat i blåtiror som var det värsta jag har sett, ena axeln hade hon också brutit. Men hon var hur glad som helst ändå - vilken kvinna! Bussen hem idag avgick från Uppsala 13.30 och var i Hudik 17.30. Sen taxi via Bergsjö (där en tjej skulle av), var hemma 18.45. PUST!!! Fick spagetti och korvmiddag av fina familjen när jag kom hem. GULLUNGAR!!
Vad som hände i Uppsala? - det tar vi en annan dag.
Kram Pia
Mr P och ja´
Mr P nu tycker jag att du skall dra´
jag vill inte släpa på dig varje da´.
Om du visste vad jag skulle bli gla´,
om du mig inte längre ville ha.
Kan vi inte komma överens om du och ja´,
att vårt förhållande är över från och med ida´.
Du kan väl "dit pepparn växer" dra´,
själv sätter jag mig på en sten och skrattar ha, ha, ha.
Ja, tack!
Igår ringde jag och tackade ja till operation. "Ja ni får borra hål i skallbenet ( 2 hål) och ni får stoppa ner grejer i hjärnan på mig" Man måste väl vara sjuk i huvudet för att gå med på en sån sak frivilligt?? Ja just ja, jag är ju sjuk i huvudet haha! Mitt "ja" leder inte självklart till operation utan det ska göras en utredning först, om jag är lämplig för operation.Och det lär ju dröja ett tag innan den utredningen blir gjord, så man vet ju aldrig , jag kanske hinner ändra mig innan det bli dax. Nu försöker jag hitta så mycket som möjligt på nätet om såna som opererats och som säger "det är skillnad som natt och dag, det är det bästa jag har gjort".Dom som inte är lika nöjda med sina operationer orkar kanske inte ens vara ute på nätet, men just nu låtsas jag att dom inte existerar. Jag måste tro på det här nu....BASTA!!
Tack för att ni tar er tid att läsa.
Kram Pia
8 systrar..!
I slutet av maj 2004 gjorde vi det första gången, mina systrar och jag. Vi gjorde en resa tillsammans. Den gången åkte vi till Storhogna och trots skitväder med snöflingor stora som lapphandskar hade vi fantastiskt roligt. Sedan har vi varit till Turkiet, Sundsvall, Kreta och har alltid haft lika kul. Och nu i helgen gjorde vi vår senaste resa, den gick till Orbaden. Om vi hade kul? Naturligtvis! Jag känner mig verkligen priviligerad som har sju så underbara systrar (mina fyra bröder är inte så dumma dom heller). Och vissa av oss (åtminstone en) bjuder alltid på sig själv, till stor glädje för oss andra.
Heja Kicki!
Puss alla systrar, jag älskar er! /Pia
Morgondos 6 ml, kontinuerlig dos 2,7 ml/tim
Vad är nu detta kanske någon undrar!? Jo det är min pumpinställning just nu (kl. 13.25 16/10 -12). Ni skulle bara veta hur många gånger jag ändrat denna inställning under de 3,5 år jag haft pumpen. Ibland på läkares eller sköterskas uppmaning men oftast på eget bevåg. Varje gång tänker jag: så här ska nog inställningen vara, nu blir det nog bra. Och ibland blir det jättebra - 1/2 DAG!!! Det som funkar skapligt en dag kanske inte alls funkar nästa dag, trots att jag gör samma saker, äter samma mat etc. Det enda man kan vara säker på när det gäller den här sjukdomen är att Mr P är ständigt närvarande, ibland lite i skymundan men oftast i främsta ledet.Men skam den som ger sig - MEJ SKA HAN INTE BESEGRA!!
Kramar Pia
Usch och fy!
Vem ska vilja läsa något med så tråkig rubrik. Men det känns så i dag, sovit dåligt, ont i kroppen, stel, seg. Ligger på soffan på kontoret och bara uschar, stackars Anette som måste lyssna på mig. Jag är så less på en viss Mr.P så jag vill bara spy.
Nog om detta! I lördags var S-Å och jag ute och plockade svamp - trattkantareller.Roligt att plocka, men så hemskt tråkigt att rensa, jag lyckades få detta på min lott. Men S-Å är förlåten eftersom han bjöd mig på världens godaste svampsoppa på kvällen. Nu ska jag bjuda Anette på resterna till lunch. Britta som hatar svamp får väl äta en macka.
Kram Pia
Vintervila...
Nu är det dags att ta in dom sista pelargonerna (av drygt 50) inför vintern. I år har dom varit större och vackrare än någonsin och inte en enda ny har jag köpt. Men utan S-Å som har burit ut dom till garaget och skvättat på dom lite vatten en par gånger under vintern och Anette som drog det största lasset under omplanteringen hade det väl inte blivit någonting. Vill minnas att under den där tiden var Mr P extra mycket på. Tänk om man kunde göra med honom som med pelargonerna, stoppa undan och glömma bort några månader.
Men nu ska jag inte gnälla, solen skiner och det är hur vackert som helst ute. Ha en bra helg, på måndag ska det bli snö!
Kram Pia
DBS
Igår var jag, SÅ och Britta till Akademiska i Uppsala för att få lite information angående eventuell DBS operation. DBS står för Deep Brain Stimulation och innebär i korta ordalag att man borrar hål genom skallbenet och för ner en elektrod djupt ner i hjärnan. Elektrodkabeln dras under huden bakom örat till en "batteridosa" som opereras in under huden nedanför nyckelbenet. Dosan kan sedan styras utifrån via en kontrolldosa. Tycker du detta låter helsjukt och undrar vad detta ska vara bra för? Ja man kan ju undra.... Jag kan inte förklara så bra, men det är meningen att elektrodstimuleringen ska få röran i hjärnan (min hjärna) att bli lite mindre rörig. Om någon mot förmodan vill veta mera om detta så gå gärna in på nätet och läs. Kontentan av mitt besök blev att jag fick åka hem och fundera - operation eller inte. Ja hon berättade ju om riskerna, hjärnblödning - inflammationer - sluddrigt tal mm. Och. Hon sa också att hon inte kunde garantera att jag blev bättre. Det här "lilla ingreppet" botar ju inte på något vis sjukdomen utan lindrar ju bara symtomen. Ja nu har man fått en hel del att tänka på.... Men just nu är vad vi ska äta till middag det största problemet. Vi hörs igen om ni vill, vågar och törs!
Hej/ Pia
Fel afton
Jag menade nyårsafton! /Kram
Kaka söker maka
Har en låda där jag lägger udda strumpor. Nu höll den på att svämma över så jag tyckte det var läge att gå igenom den. Hittade faktiskt några som hörde ihop, men ganska många åkte i soporna. Men i ärlighetens namn så la jag tillbaka en hel hög i lådan, dom kan ju faktiskt dyka upp. Förut så lagade jag strumporna också. (Varför känns det så skämmigt att erkänna det.?...) Pyttesmå hål snörper jag ihop nu också. ("tror du jag är gjord av pengar"), skulle mamma säga.
Men att sy är inte det lättaste när man är två som vill hålla i nålen, jag drar åt ett håll och Mr P åt det andra. Att sy i en knapp är ett helt företag. Man får göra som betjänten på julafton - ta sats och hoppas att man prickar rätt.
Ha en bra söndagseftermiddag.
Kram Pia
På allmän begäran........
Flera stycken (åtminstone 2) har bett mig att börja blogga igen. Efter att ha hållet er på halster ett år tänkte jag prova igen Men det är inte säkert att det blir mer än dessa rader, min hjärna känns nämligen så trög och seg numer. Om det beror på att Mr P brer ut sig mer och mer i skallen på mig eller det faktum att jag har passerat de sextio det ska jag låta vara osagt.
Att fylla 60 och få en dröm uppfylld: att få åka på Mallis med barn och barnbarn (totalt 13 st) det var fantastiskt kul. Det som var mindre kul var att komma hem och titta på alla bilder som ungarna tagit . Jag ser ut som en skadeskjuten kråka !!! För att inte säja alla rynkor !! Fy f-n säger jag bara. Så ungar, knäpp gärna kort men inte på mig.
Gud vad jag gnäller, det kanske är ett friskhetstecken ändå att vilja vara fin. Vad tycker ni?
Det får vara allt för denna gång. V i kanske hörs igen.
Kram
