Lördag eftermiddag
Sitter här i soffan och tänker på allt jag borde göra, men inte orkar. Tänk att det är så tröttande att inte göra ett skvatt. Jag borde: putsa fönstren, dammsuga(dammråttorna hugger mig i hälarna), plantera om pelargonerna(dom ser mer ledsna ut för var dag som går), tvätta och stryka etc, etc. Får så dåligt samvete för allt jag inte gör. Började att städa sovrummet igår. Bytte sängkläder och dammsög, helt slut, låg i soffan hela kvällen. Fortsatte idag med lite dammtorkning. Orkar inte torka golvet, gör det i morgon. Eller också låtsas jag som det regnar och smyger tillbaka mattan utan att torka. Börjar bli hungrig, hoppas S-Å kommer hem snart ( och lagar mat).När jag tänker efter så fick jag kaffe på säng i morse, fick sätta mig vid ett dukat frukostbord, fick kaffe vid TVn. OK då, jag ska masa mig ut i köket.
Men du Mr P - du stannar i soffan!
Förlåt...
Det är ju faktiskt bara den 19:e/Pia
15 år sedan.......
Nu är det precis 15 år sedan Mr P dök upp i mitt liv. Ja han hade väl svansat runt mig tidigare också, men det var först då han presenterade sig på riktigt. Jag mitt nöt trodde att om jag ignorerade honom så skulle han inte ställa till så stort besvär för mig. Men ack så fel jag hade! Åtskilliga är dom gånger jag har trott att jag fått honom på fall, men icke! Innan jag har hunnit tänkt tanken: SKÖNT, ÄNTLIGEN.......så har han varit tillbaka.
Men nu har jag kommit på det..nu har jag lösningen: ELEKTRISK STRÖM!! Inte ens den mest passionerade älskaren kan väl palla att få el. ström genom kroppen. Aldrig har väl uttrycket "STICK OCH BRINN" passat bättre.
Från det ena till det andra så verkar KUNG BORE vara lika envis som Mr P denna vinter, snön vräker ner.Vackert javisst! Men det är faktiskt 20 mars och inte 20 december.
Kör försiktigt i halkan och Mr P vi syns på Ackis den 15 april.
Kram Pia
4 månader sedan...
Mer än fyra månader sen jag bloggade...vad har jag gjort alla dessa dagar? Ingenting känns det som. Jag har ingen vilja, ingen ork, inget jävlaranamma. Tillbringar hela kvällarna i tv-soffan. Överrörligheten och stelheten avlöser varandra dagarna i ända. Myrorna invaderar min kropp och som det värker sen... och inte mår jag riktigt bra annars heller. Nu kanske ni förstår varför jag inte har skrivit på länge. För vem tusan vill läsa något dylikt... ja ingen! Vill man höra om elände kan man titta på TV nyheterna.
Nu ska jag däremot berätta något roligt (roligt och roligt), om exakt en månad,15 april ska jag göra min DBS operation. Och det ska gå bra, det har jag bestämt. Det är lika bra du börjar att packa Mr P, du är uppsagd! Om en månad åker du ut, med buller och brak om det skulle behövas. Ska jag vara ärlig så gruvar jag mig en hel del till själva ingreppet. En scen spelas upp i skallen på mig hela tiden: Jag springer i korridoren med fladdrande skjorta och "järnkronan" nertryckt över min nyrakade skalle. Efter mig springer doktorn med borren i högsta hugg. Måste fnissa lite vid tanken, skulle nog se jäkligt kul ut.
Känner mig av någon anledning mycket gladare nu än för en stund sen. Är nog inte så dumt att skriva av sig ibland. Nu ska jag fika med Britta, minstingen som fyller 24 nästa gång.... Herre min je vad tiden går. Kram Pia