Två månader har gått - 60 dagar - och inte ett ord från lilla mig. Jag vet inte varför egentligen, kan inte skylla på att jag hellre legat på stranden än suttit inne vid datorn ( har ingen bärbar).Den här sommaren kommer inte precis gå till historien som den mest badvänliga. Kan heller inte skylla på att jag varit bortrest - en natt borta räknas väl knappt. Behöver väl egentligen inte skylla på nåt - bloggar gör jag när jag kan, vill och orkar - så enket var det. Men jag hoppas att ni som regelbundet kollat min blogg inte har gett upp - då missar ni ju det här. Ja, hitills kan man ju inte påstå att ni missat något av vikt, men vem vet, rätt som det är kanske det kommer något intressant. Men jag måste säga att jag känner mig ganska ringrostig vad det gäller skrivandet - tror jag ska gå ut och skvätta på pelargonerna lite vatten så kanske det går bättre sedan.

För övrigt så har pelargonerna varit lika sega som mig i sommar - det är först nu dom börjat blomma riktigt.

Vi hörs snart / Pia