...sol i hjärta, sol i sinne (är det en dikt? eller vad är det?). Spelar ingen roll, men i mitt hjärta och sinne lyser solen nu. Det är så fantastiskt att kunna bestämma över sin kropp igen - sitta kvar på stolen hela måltiden, sitta still i soffan och titta på TV utan att kroppen hela tiden försöker åla sig ner på golvet, köra bil mm mm mm.
Det är inte och kommer inte alltid att vara så här bra, det är jag fullt medveten om, men nu är det nuet som gäller. När jag känner Mr. Parkinsons tyngd på mina axlar och hör hans väsande röst i mitt öra: "vänta du bara", då gäller det att ruska av sig honom fort som attan. Vissa dagar kommer det inte att funka, det är jag fullt medveten om, men alla dagar det funkar stärker mig. Min älskade S-Å fyllde år häromdan och på kvällen var vi 14 st som åt smörgåstårta och cheescake här (hemgjorda av mig). Det hade jag aldrig orkat "före pumpen", men nu var det bara roligt.

Idag ska jag städa lite till på mitt loppis, så att jag kan slå upp portarna i helgen. Kom gärna och kika. Ni kanske t.o.m. köper något ni egentligen inte behöver. Ha, ha!

Kram "Loppistanten"

När jag som "bara-går-hemma-och-drar-benen-efter mig" tycker att veckorna rusar iväg, vad ska då inte ni som bidrar till min brödföda tycka. Ni som hastar iväg tidigt på morgonen, lämpar av trötta barn på dagis och skolor - " syns snart ", puss, puss! Stressar vidare  till ett jobb som ni förhoppningsvis trivs med -  som inte bara tar - utan som också ger en massa tillbaka. Hämtar barn - "Kalle är gnällig och snyter grönt snor idag, han borde nog vara hemma i morgon"." Nej inte nu igen, varken jag eller Pelle kan vara hemma" - får ringa till farmor eller mormor". Släpar med den grinige, snoriga ungen till bilen, måste tanka, måste köpa mjölk - MÅSTE , MÅSTE, MÅSTE!!
Vad vill jag säga med det här då? - vet inte riktigt. Att vi måste försöka stanna upp lite kanske, njuta av de små stunderna i livet. Sätta sig på bron (trappan) och betrakta den nästan helt utslagna björken- när tusan slog den ut?!! Ta med lite fika och sätta sig på en sten i skogen och lyssna på fågelsången. Dom där små stunderna kan man leva länge på - prova får ni se.

Angående min röntgen så ligger slangen som den ska - inget fel där. Har inte varit speciellt överrörlig dom sista dagarna och inte haft lika ont heller. Så vem vet - jag kanske är "frisk" nu. Det vore väl nåt´. Adios Mr. P

Till er andra - på återhörande / Kram Pia

I morgon kl. 14.00 ska jag vara på röntgen! Hej och hå, vad snabbt det kan gå / Pia

Sist jag skrev - ja det är faktiskt en vecka sedan - var jag överrörlig. Det fortsatte, plus smärta i magen. Det känns som om någon sitter därinne och sliter och drar i slangen - troligen Mr P. Började då att ringa till Uppsala - "ring direkt till Parkinson sköterskan" - gjorde det. Telefonsvarare - "telefontid måndag och tisdag morgon mellan 8 och 9 - men tala gärna in ett meddelande så ringer vi upp". Talade - ingen ringde. Hängde på låset på måndag morgon och fick efter många upptaget toner i örat äntligen napp - "åk till distriktsköterskan och ta en odling i såret ifall du har en infektion". "Såret ser fint ut "- men OK då. Ringde till Hälsocentralen - Frigge stängt  - fick åka till Delsbo. Ringde till Parkinsonsköterskan på tisdag morgon - telefonsvarare! Nya telefontider - måndag och fredag morgon - men tala in ett ................

Jag talade in 1 meddelande, 2 meddelanden och 3 meddelanden - och sent på e-m (igår) ringde hon. Jag ska få åka till Hudik och röntga mig - kolla att allt är som det ska. Det händer att slangen lossnar. När? Vet inte! Remiss ska skickas från Uppsala etc etc...

Uttrycket: "man måste vara frisk för att orka vara sjuk " stämmer verkligen. Ibland vill man bara lägga av, men det är bara att bryta ihop och komma igen. Efter regn så kommer solsken - och nu ska jag gå ut i solen och sätta blomfrön.

Kram Pia