Bullbak.............
Idag har Anette och jag bakat bullar! Ska jag vara riktigt ärlig så var det Anette som bakade, jag penslade och duttade lite med pärlsockret. Tänk vad smidigt och snabbt det gick för A att baka 130 fina och jättegoda bullar, för mig hade det nog tagit hela dan. Jag måste ju räkna med att avbryta och ägna lite tid åt Mr P också, ligga på soffan och gulla med honom mitt upp i bullbaket. Den karln har ingen skam i kroppen och han har inte koll på när han ska hålla sig undan.
Men om drygt 2 veckor då smäller det,då är det bäst att du gömmer dig i hjärnans mörkaste vrå Mr P. Och håll i dig hårt., ifall det blir korsdrag sedan doktorn varit framme med borren.Då vet man aldrig var du kan hamna....
Kramar till bästa sonhustrun och till hela min stora familj som ställer upp för mig i vått och torrt.
Älskar er
Pia
Nu har Britta lämnat oss...............
Ja det är inte så allvarligt som det låter, hon har lämnat oss för ett vikariat i storstan. Hon ska jobba på en nyhetbyrå, göra TV sidor/ bilagor till dags- och kvällstidningar. Hur roligt låter det på en skala, när man kan skriva om syföreningsauktioner och traktorpulling i Ljusdalsposten? Nää jag bara skojar, det är klart att hon ska testa på storstadspulsen,jag är bara självisk. Vem ska nu skjutsa mig, duka fram frukost, plocka i/ur diskmaskinen, dammsuga mm, mm. Jag kommer att sakna min lilla skrutta jättemycket, tur att hon får bo hos sin storasyster som kan hålla lite koll på henne. När jag får träffa henne nästa gång? om 5 dar, hon kommer hem till helgen....! Det gäller att klippa av navelsträngen en liten bit i taget, ha,ha
Kramar PIa
Lyckonummer...
Jag har inget lyckonummer och har aldrig haft något. Vet inte om jag tror på sånt.............men kanske det vore dags. Mitt nya operationsdatum är den 13:e maj 2013. så 13 är kanske mitt lyckonummer....Eller kanske 55 är bättre, S-Å fyller nämligen 55 år samma dag som jag opereras.
Skit samma föresten, allt ska gå bra med eller utan lyckonummer. Huvudsaken är att doktorn gör sitt livs nummer och inte slinter med borren.
Ha det/Pia
Ska man skratta eller gråta.....?
Här har man gått och räknat ner dagarna. Gruvat mig... javisst! Men samtidigt längtat efter mitt nya liv, med mer ork, lust och glädje. Bättre sömn, slippa ha så ont, ja listan kan göras lång på allt som jag hoppas ska förbättras med en operation. Då ringer telefonen, en sköterska från Akademiska säger "du blir nog inte glad nu, men din operation är uppskjuten en månad". Det var som att få ett knytnävsslag i magen. Många olyckor, akuta grejor, läkaren inte där... Ja, jag förstår, vi syns om en månad, tack och bock.
Jag vet inte hur jag ska förklara känslan... Jag känner mig nog mest snopen. Som om någon har hållit en godis framför näsan på mig och sedan ryckt undan den i sista stund, precis innan jag har huggit tänderna i den.
Vad jag ska göra den närmaste månaden..? Det vanliga, slåss mot Mr P. Det har jag gjort i 15 år så det är jag proffs på.
Kram på er alla /Pia
Storfiske...
Idag har Inger och jag pimplat. När hon föreslog det igår kväll var jag väldigt osäker. Mått skitdåligt hela helgen och trodde inte jag skulle orka. Men jag spottade upp mig i morse och bra gick det. Mr P fattade aldrig vad det var frågan om och blev kvar hemma - "långnäsa"... Fiskelyckan sträckte sig till en abborre som jag drog upp. Det roligaste, förutom den strålande solen, var när Inger jagade en plastpåse över halva sjön i tron att det var ett pimpelspö i den. När hon flåsande kom tillbaka utan påse, den var snabbare än henne, hittade hon spöt alldeles intill oss. Det hade ramlat ur. Och lättroad som man är så fick man sig ett gott skratt. Tack Inger, min goa och glada kompis sen 40 år tillbaka (herregud vad åren går).
Kramar Pia
Dagen D.....
Dagen D (som i Deep Brain Stimulation) närmar sig med stormsteg. Om 10 dar ligger jag på operationsbordet -hugaligen!! Kommer jag att bli den första som sliter mig loss och rymmer fältet tro? Nervös är jag ska ni veta och värre lär det bli. När jag var ung var det modernt med sjalett (och näbbstövlar) och det hade jag. Och jag tyckte säkert att det var snyggt, annars hade jag väl inte haft det. Häromdan provade jag alla sjaletter jag har och jag såg för dj----g ut i alla. Jag kanske tar en av SÅ:s reklammössor och trycker ner över flinten, så kan jag samtidigt göra lite PR för världens bästa byggfirma..hi, hi!! Näbbstövlarna hoppar jag, nån måtta får det vara.
Nu ska jag dricka kaffe på altan med bästaste 35- åringen - Matilda. I morgon vänder hon åter till storstan- snyft!
Kramar Pia