Vårtecknen står som spön i backen
Årets första vitsippor fick jag (farmor) av Lovisa. Jag blir varm i hjärtat bara jag tänker på dom, Ebba & Lovisa och bonusbarnbarnen Nilas, Wilmer och Mattis. De tre sista ska för övrigt, tillsammans med sina föräldrar, bli hälsingar på allvar. Hjärtligt välkomna ska ni vara! Nu ska det förhoppningsvis inte bli så långt mellan gångerna vi ses.
Häromdagen hängde jag ut min första tvätt - också ett vårtecken för mig. Men jag lider med alla (fam. i Hagen t.ex.) som på grund av pollenallergi, inte kan torka sin tvätt ute. För vad luktar väl godare än tvätt som torkat ute i "vårsolens glans". Det där lät nästan lite poetiskt - näe..det tycker ni inte... OK då! Men gott luktar det!
Om man ska prata karlar (Mr. Parkinson t.ex.) så har jag sedan i går varit ganska överrörlig. Vad det beror på? Vet inte... Vet bara att den där karln är väldigt oberäknelig, man vet aldrig riktigt var man har honom. Men skam den som ger sig - man skulle kanske kunna kratta bort honom tillsammans med fjolårslöven, eller gräva ner honom i en rabatt. Ja... det gör jag: en het södervägg, utan vatten och näring och med rötterna uppåt! Sadisten inom mig har talat, punkt och slut!
Till er övriga vill jag ge varma och soliga vårkramar / Pia
Hej igen!
Har nu:
Krattat lite.
Varit till mor och far och fikat.
Tagit ett långt fotbad i solen på trappan. (Bläddrande i en tidning, ätande på en sundborn punsch. Mums!)
Knätorkat köksgolvet. (Med såpvatten, doftar gott.)
Tänk vad mycket man hinner (mycket för mig) på en dag när man får vara någorlunda ifred från uppvaktande, närgångna, "krypaunderskinnet" karlar!
Kram
40 % överlevde
Här kommer resultatet av mina "få pelargoner att överleva försök" - 40 % valde att gå ytterligare en sommar tillmötes - resten tackade för sig och drog sig tillbaka till komposten och den sista vilan. Ska man vara nöjd med detta!? - Njae jag vet inte... Jo föresten, jag är jättenöjd - tänk att få sitta på altanen i sommar och titta på mina 12 överlevare, härligt!
Vad det gäller mitt och Mr.Parkinsons förhållande så kämpar vi också om vem som ska få övertaget. Han kämpar på, det gör han, men det gör jag också. I det här fallet nöjer jag mig inte med 60/40 till hans fördel, nej 70/30 till mig och helst mer ska det va (och är just nu)! Oj, oj vad mycke matte det blev, hoppas ni fattar på ett ungfär vad jag menar. Nu är det frukost med nyuppstigna Britta och ut i solen som gäller, ska kanske kratta lite.
Ha det bra/ kram Pia
Bättre och bättre...
I går t.ex. åkte jag till Delsbo och hämtade Britta. Och? - kanske ni tänker. Wow! - säger jag. Har inte kört bil på 8-9 månader, pga överrörlighet/stelhet, men igår gjorde jag det! Hade jag inte haft öronen hade jag flinat runt, så kul var det. Vilken frihetskänsla - som när man kör själv första gången sedan man tagit körkort. Härligt!
Idag har jag varit ute på mitt loppis och donat lite. S-Å satte upp nya hyllor åt mig i helgen, så nu ska jag fixa lite där så jag kan öppna snart. För er oinvigda kan jag berätta att det här blir min 7:e säsong som "loppistant". Jättekul - man träffar så många roliga och trevliga människor. Ni är alla så hjärtinnerligt välkomna hit i sommar - hi, hi lite smygreklam skadar väl inte!
Ha en bra kväll - det ska jag ha / Kram
Fortsättning...
Här kommer en bild på pumpen - 19 x 9 cm och 0,5 kg. tung. Slangen går in ca. 2-3 cm ovanför naveln. Jag bär pumpen i en midjeväska - stor, tung och klumpig - omöjlig att gömma under kläder. Åtminstonde under dom kläder jag har idag - får väl ta tillfället i akt och skaffa mig ny garderob. Men skit samma hur jag ser ut bara jag får må bättre. Och det har jag gjort ända tills igår, då var det verkligen "två steg bakåt". Stel, stel, stel, kramp, kramp, kramp - gick inte sitta, inte ligga, inte stå och inte gå.Vilken jäkla konstig sjukdom!
Men "i morgon är en annan dag" stämmer verkligen, för idag är jag på benen igen. Tack Mr P för att du drog dig tillbaka igen!
Ha det bra / Kram Pia
Ett steg framåt och två steg bakåt
Återkommer till rubriken (det var igår det kändes så).
Ingreppet gick bra, ont efteråt naturligtvis, men helt OK. Men ett dygn senare, på lördag e-m kom smällen. Satt och åt min första måltid (flytande) när jag fick fruktansvärda magsmärtor. Då blev det dropp, provtagningar och röntgen. Hög sänka tydde på en infektion. Åtskilliga påsar med antibiotika dropp, stick i armen och "kalladoktorshänder klämmandepåmagen" senare så piggade jag på mig igen.
Som tur var fick jag många besök när jag låg där i sängen - S-Å, Britta, Ann-Christin, Hans och Kerstin - puss på er alla. Plus alla ni som har ringt - puss puss. Och underbara syster Birgitta som kom och hämtade mig på skärtordagen (jag slapp kvasten) - puss puss puss! Om jag inte har sagt det förut så säger jag det nu - jag har världens underbaraste familj!
Påskhelgen var bra, långfredagen: trad. angling och middag med familjen Höglund och till lilla/stora Lovisa på 7-årskalas. Trodde inte i förväg att jag skulle fixa anglingen, men det gjorde jag! Satt på sjön i flera timmar på påskdagen också - vädret var ju så fantastiskt i påsk. Men abborrarna, de rackrarna de lyste med sin frånvaro.
Gör ett avbrott här, ska äta frukost med nyuppstigna Britta (klockan är 11,30).
Vi hörs senare / Kram
Lägesrapport...
...från neurologavd. 85D, Akademiska sjukhuset i Uppsala (via bud). Efter en natt med lite sömn, 40 minuters bilresa och 3,5 timmar med buss, anlände jag vid 10.30. Efter incheckning blev jag visad till min svit (tvåbäddsrum, men ensam än så länge) av en vitklädd kvinna, undersköterska. Välkomstdrinken fick jag bjuda på, de har tappat mig på både blod och urin! Tagit EKG och temp och frågat mig om allt möjligt. Det är bara skostorlek och bystmått som saknas. Men gulliga är dom - om änglar finns så finns dom här:
- Jag fryser - ett extratäcke kommer svävande!
- Jag orkar inte gå upp och fika - rykande hett kaffe vid sängen!
GE DEM HÖGRE LÖN VETJÁ!
Ska vara i Enköping 7.30 imorgon bitti, så det blir att kliva upp i svinottan och skrubba svålen ren, dra på sig de vita knästrumporna och dra i väg.
Jag önskar att jag hade en stor påse smågodis att trösta mig med, men jag är för darrig på bena för att gå till "tjorren". Jag får nöja mig med en Madoparc depot och en sömntablett... Zzz.