Igår vid ronden frågade doktorn om jag ville åka hem.Jag sa ja, men med viss tvekan.Kunde jag verkligen åka hem, så dålig som jag var. När S-Å kom för att hämta mig fick vi vänta 1,5 Tim innan jag överhuvud taget tog mig ut till bilen. Och när jag satt och väntade på att S-Å skulle köra bilen så nära som möjligt så gick en tjej ut, gjorde en helomvändning, kom in igen och frågade om hon kunde hjälpa mig med något. Jag kände mig nog bara inte som något som katten släpat in - jag såg nog sån ut också. Men hem kom jag. Och om det är Strömbackaluften eller vad det är så har jag inte mått så pass bra sedan jag opererades som idag ......halleluja!!
Vi hörs kram Pia