Ja vad gör man när medicinerna stjälper mer än dom hjälper. Ibland tar det för lång tid för den att nå sitt mål (blir stel, svårt att göra upprepade rörelser som att vispa, borsta tänderna etc.). Ibland verkar det som en hel dags medicinintag (flera tabletter varannan timme dagtid) har samlats i kroppen för att sedan gå till attack samtidigt. Vilket ger överrörlighet som resultat. Det är inte några små ryckningar vi talar om här... Det är mycket värrre grejor ska ni veta. Jag har t.ex gått ner 10 kg i vikt  sedan detta började för 3-4 år sedan. Härligt tyckte man från början - bara att vräka i sig choklad och smågodis - mums - och inte gå upp ett hekto. "MEN VAR KOMMER ALLT LÖSSKINN OCH ALLA RYNKOR IFRÅN" ? Har  alltid förut tyckt att mina kinder varit för runda (modell fotboll ni vet) men vad är det nu jag ser när jag tittar mig i spegeln! Jag ser för tusan ut som en blodhund Världsliga ting kan man tänka, men är det inte ett friskhetstecken ändå att vilja vara "fin"?? Jag bara frågar!

När jag nu ser ut genom fönstret (skitigt fönster) på kontoret strålar solen ner på allt det vintervita. Här är det massor av snö. När ska allt detta försvinna? Jag bara undrar. Kanske man skulle ta med Mr. Parkinson på en promenad idag. Sist vi var ute och gick hängde han sig fast vid mitt högra ben så jag knappt kom framåt. Men så fick jag in ett slag på honom med staven och han blev tvungen att släppa - ha, ha där fick han! Jag rekommenderar verkligen stavar. Ryggen blir rakare, man pendlar bättre med armarna och stegen blir längre. Stavarna är ju också bra om man har dålig balans.

Det jag egentligen skulle skriva om idag - vad som ska hända med mig och min sjukdom och vad jag väntar på - det får ni vänta på - till senare idag eller till en annan dag.

Kram till er alla / Pia