Önskar jag kunde säga "någorlunda"
när du frågar hur jag mår.
Men då skulle jag för sanningen få blunda
och måste nog korsa både fingrar och tår.
Känner mig mest som en vara som är sekunda
när jag här mellan hemmets väggar går.
Men allt kommer säkert att bli annorlunda
när mörka vinten övergår till vår.
Då kan jag utomhus gå min runda
vad ska jag då gnälla över... skavsår!?

PS. Matilda och Britta, ni behöver inte skämmas! Det gör jag så bra själv.