Känns lite larvigt det jag skrev sist. Det är ju faktiskt bara en sjukdom! Men det är en sjukdom som vill ha allt av mig. På dagen är den chefen  och på natten är den älskaren  som bestämmer över min kropp.

Gå stelt och stapplande.
Fumla.
Gör allt med tvekande och stela rörelser.
Tro inte att du kan borsta tänderna utan eltandborste.
Krök tårna in under foten.

Eller...

Var jätteöverrörlig.
Ramla nästan av stolen.
Töm ur glaset.
Tappa saker.
Veva med armarna och ben så du slår i överallt.
Tro inte att du kan köra bil.

Listan kan göras hur lång som helst. Jag är trött, så in i vassen trött på Mr Parkinson. Som nu t.ex blir jag så tvärt stel att jag måste ta en paus.