Årets första vitsippor fick jag (farmor) av Lovisa. Jag blir varm i hjärtat bara jag tänker på dom, Ebba & Lovisa och bonusbarnbarnen Nilas, Wilmer och Mattis. De tre sista ska för övrigt, tillsammans med sina föräldrar, bli hälsingar på allvar. Hjärtligt välkomna ska ni vara! Nu ska det förhoppningsvis inte bli så långt mellan gångerna vi ses.

Häromdagen hängde jag ut min första tvätt - också ett vårtecken för mig. Men jag lider med alla (fam. i Hagen t.ex.) som på grund av pollenallergi, inte kan torka sin tvätt ute. För vad luktar väl godare än tvätt som torkat ute i "vårsolens glans". Det där lät nästan lite poetiskt - näe..det tycker ni inte... OK då! Men gott luktar det!

Om man ska prata karlar (Mr. Parkinson t.ex.) så har jag sedan i går varit ganska överrörlig. Vad det beror på? Vet inte... Vet bara att den där karln är väldigt oberäknelig, man vet aldrig riktigt var man har honom. Men skam den som ger sig - man skulle kanske kunna kratta bort honom tillsammans med fjolårslöven, eller gräva ner honom i en rabatt. Ja... det gör jag: en het södervägg, utan vatten och näring och med rötterna uppåt! Sadisten inom mig har talat, punkt och slut!

Till er övriga vill jag ge varma och soliga vårkramar / Pia